Lever vi i en värld som i grunden är bra? Eller i en värld där många saker kunde – och borde – vara mycket bättre? För den unge Candide är saken glasklar: vi lever i en värld som i själva verket är bättre än bra – i den bästa av världar. Det har hans lärare, den berömde filosofen Pangloss, sagt och det tror Candide bergfast på. Och allt som Candide upplever under sina många äventyr jorden över – från tvångsanslutningen till bulgarernas här till besöket i Eldorado, ”guldlandet” i Sydamerika – uppfattar han som en bekräftelse på att Pangloss uppfattning är riktig. Inte ens svårigheterna att få vara tillsammans med den älskade Kunigunda förmår nagga Candides energiska optimism i kanten …

Är Candide den kvickaste bok som skrivits? Många menar det. I varje fall är det en av få böcker från 1700-talet som fortfarande läses och som fortfarande är aktuell. Det var jordbävningen i Lissabon 1755, då 30 000 människor omkom, som fick Voltaire att börja fundera på om den förnuftiga optimism som präglat tänkandet på 1700-talet och som han själv tidigare anslutit sig till verkligen kunde gälla” I slutmeningen uttalar Candide de enkla,bevingar orden: ”Men nu måste vi odla vår trädgård”.