En väg/värld fylld av mörker och svärta där ljusglimtarna skimrar och ångesten växer sig stark. Att finna vänskap och igenkänning i en bok är en av de saker som ge en hopp om mänskligheten och dess eviga förfall. Låt ångesten flöda, låt svärta mola, låt glädjen finnas i det lilla, låt meningslösheten frodas, läs och var tyst.

Baksidestext

En tretton år lång kommunikation där den ene skriver brev och den andre ritar

En ovanlig brevväxling mellan Nina Hemmingsson och hennes vän Gunnar där Nina har tolkat Gunnars brev genom att rita bilder. Så här skriver Nina Hemmingsson om denna bok:

”En vecka efter mitt och Gunnars första möte fick jag ett brev från honom. På papper, Gunnar har ingen dator. Tretton år har gått sedan dess och breven har fortsatt att komma, flera gånger i veckan. Gunnar skriver till mig om det han ser. Om korna i hagen vid stugan, om kaffet han dricker och om vilket tusch som har den bästa svärtan. Han skriver om pengar, ångest och död, om musik och om hur irriterad han blir när folk slarvar när de tecknar. Här och var i Gunnars vardagsfunderingar bränner det till av något extra roligt eller klokt. Många gånger när jag varit som mest nere har han lyckats få mig att skratta. När inget annat hjälper så funkar Gunnar. Tyvärr finns det bara en av honom. Därför har jag samlat hans bästa betraktelser och tips i den här boken. Mer Gunnar åt folket!”