Hösten 2000 kom Katten som inte dog, en psykologisk thriller om ett dråp i hastigt mod och fåfänga försök att glömma. Ett slags modern ”Brott och straff”. Romanen gick samma år som sommarföljetong i Dagens Nyheter.

Beth och Ulf är ett medelålders par med äktenskapsproblem. På väg till sommartorpet, som inte ligger långt från Tidaholmsanstalten, hör de på radion att två interner som betecknas som farliga har rymt. På kvällen när paret har druckit en hel del märker de att någon är vid torpets uthus. Beth grips av en blandning av skräck och ursinne och rusar mot mannen. Hon rycker till sig en yxa på vägen. Och när mannen höjer händerna och går mot henne slår hon besinningslöst med yxan… Efter en sömnlös natt bestämmer de sig för att anmäla händelsen för polisen men på vägen dit får de se en löpsedel som berättar att de båda rymlingarna fångats in. I panik övertalar Beth Ulf att de ska gömma den döde, gräva ner honom bakom uthuset. Med det beslutet dras de allt djupare in i lögner och påhittade historier som hotar hela deras tillvaro.