”Hon var ett djur, rytande, drypande, skrikande, gnyende, krävande, njutande, vältränade, flåsande, skälvande, klösande – hon visste, genom sin instinkt, med lukten, vilka män var, vilka vi ville vara, och hon visste också vilka vi kunde vara; åh, hon var ett djur, Anita. Jag stod framför henne, tittade ner, mötte hennes blick. Hon var barfota, hon var vacker, jag var upphetsad. Det här förhållandet plågade mig…”

Kenneth är frilansjounalist i Stockholm utan det där riktiga fotfästet i tillvaron. Visst, han är glad när han festar med vännerna eller lyckas skriva en hygglig artikel, och familjen ute i förortsvillan är hans livboj de stunder han har svårt att hålla sig flytande. Men hur ska han få fart på karriären? Han vill ju bli någon, inte bara avundsjukt beundra de kändisar han träffar. Och framförallt; hur ska han hantera kvinnorna?

Anna, Anita… de blåser liv i svartsjukedemonerna, full storm. Hjärtat jämrar sig, vänskaper vacklar. Och när han på sin ensamma väg hem genom natten möter ett invandrargäng slås ännu en del av hans medelklassigt ombonade trygghet sönder och samman. Han repar dock nytt mod, tröstad av mamma, peppad av grabbarna, och börja gå på party igen.

Så träffar han Johanna! Allt han gör med henne är till en början lika romantiskt som i filmerna, lika fantastiskt som i drömmarna. Men snart hör han återigen svartsjukans och misstänksamhetens envetna bankande på porten. Rädd för sin svaghet försöker han bli stark.

Äta eller ätas? Svika innan man själv blir sviken? Hjärtats djur är en roman om männen och kvinnorna och det eviga kärleks-kriget, där de tillfälliga vapenvilornas enda egentliga syfte är detta: att ladda upp för nya explosioner.